(Känn er fria att hoppa i detta aningens långa inlägg. Men såhär blir det om jag ska försöka sammanfatta en hel vecka fullsmockad med upplevelser som inte kan beskrivas med ord- därför har vi några bilder också :P)
Hej! I förrgår lämnade vi Khovds friska luft och ständigt klara himmel. På hela gruppens vägnar vill jag tacka alla missionärerna och den härliga ettåringen och alla andra som tog hand om oss i Khovd och visade sina viktiga arbeten. Full av intryck sitter jag nu här i UB och ska försöka få några av alla dessa upplevelser och känslor som snurrar runt i mitt huvud ner på dataskärmen.
Sondre sa något i bussen idag om att Gud numrerat våra hårstrån (enl. king James översättning tror jag). Så då tänker jag att jag ska numrera detta blogginlägg lite också. 1) Lite av NLM:s arbete i Khovd och något av det som satte djupast spår i mig. 2) Kyrkan. 3) Vårt hotell,- Ja, det är värt ett eget stycke!
1) Norsk Luthersk Mission, NLM, driver några projekt, sida vid sida med FN. Ett projekt vi såg på går ut på att stärka barnens rättigheter och ett annat går ut på att förbättra vården.
Något av det som satte djupast spår i mig var när vi fick följa med en socialarbetare från NLM ut och besöka ett internat. Detta skrev jag om det i min resedagbok
«Vissa bor på internatet hela den obligatoriska skoltiden, dvs från att de är sex år till dess att de fyller arton och en del åker bara hem en eller ett par gånger per år. Hela byggnaden var gjord av betong inifrån och ut (och vi klagar på att vårt hotell är kallt!). Det fanns ingen dusch eller toalett inomhus, de små barnen var rädda för att gå på toaletten på natten- och det med rätta. Varje litet rum hade några våningssängar och barnens ägodelar hade de i sina koffertar, vissa barn hade pyntat lite i sina rum medan andra hade kala väggar. NLM och dess socialarbetare står i ett viktigt arbete där!»
Det var väldigt uppmuntrande att se att bla NLM:s arbete faktiskt lett till positiva förändringar. Sedan de besökt internatet sist hade förbättringar gjorts. Nu gick det till exempel att tvätta händerna och borsta tenderna under flera kranar i ett rum och ett uppehållsrum hade också inretts. Det finns så mycket mer att säga om detta men jag lämnar det såhär.
Fungerande sjukvård ute på landsbygden är viktigt så att de sjuka slipper den långa och kanske för dem dyra resan, till ett sjukhus i själva Khovd- för något som borde kunna hanteras lokalt. Hälsoprojektet som NLM driver i Khovd handlar i stor grad om att öka kunskapen och ge en bättre attityd hos de som arbetar inom primärvården. Här fick vi också se att stora framsteg skett. Utrustning och byggnader har Mongoliet redan i hög grad som ett arv från Sovjet. Detta är väldigt förenklat och gör inte hela projektet rättvisa, men även detta ämne lämnar jag såhär.
Något som jag upplevde väldigt positivt med projekten var att det var mongoler som utförde så mycket i projekten.
2) NLM har inte tillåtelse från den Mongolska staten att driva direkt evangeliserande arbete, men de stöttar öppet en kyrka ekonomiskt och kan använda sin fritid till det om de vill. En del av denna fritiden kan gå till att samlas till bibelstudium, vara med och driva en ungdomsgrupper som sportar tillsammans och har andakt och att besöka folk och som är kristna eller vill höra mer om Jesus. Vi fick vara med på mycket av detta och jag tror att jag talar för hela gruppen när jag siger att det var trosstyrkande och trevligt att möta allt folk vi mötte.
På söndagen var vi på gudstjänst och vi (med undantag för den person som satt lite för långt fram 😉 fick den tolkad. Texten som togs upp var: «Nu lever inte längre jag utan kristus lever i mig» från Romarbrevet. Att Jesus och det han gjort för mig, ska vara centrum i mitt liv kunde vara en överskrift för mötet. Det sades också att de kristna skulle vara ett ljus och bidra till att Mongoliet skulle utvecklas i rätt riktning nu när landet hittat ädla metaller och kanske kommer bli rikare.
Vi fick följa med ut på landet på några hembesök i några gerer- det var också några upplevelser. Där fick någon vittna helt enkelt, i vissa gerer sjöng vi och självklart fick vi varhelst vi kom dricka mjölkte med salt i (som inte alls var så farligt som alla sagt!). Hur en ger ser ut och hur man bor i den kanske ni får veta senare eftersom vi ska sova i en i imorgon :).
3) Hotellet var en historia för sig. Kanske vill ni höra om när vi mörklade hela hotellet, eller om hur vi… Ja, jag har massor att berätta om det- det var verkligen en upplevelse som jag inte velat vara vara utan. Men nu måste jag gå och lägga mig såatt jag får sova lite inför morgondagens upplevelser
God natt från det mysiga vardagsrummet i UB med Heidi och Kaja som snackar i surround runt mig. Tack Gud för gemenskap!
/Ida
Fjellheim i Mongolia 