Spännande kulturmöte

Hej,hej! Nu sitter jag hær i Mongoliets huvudstad i NLM:s otroligt varma och goa gæsthus- som før øvrigt har vældigt høg standard i førhollande till stora delar av staden. Men innan jag berættar mer om vad vi gjort idag, førsta dagen i Mongoliet(!) Så ska jag ta med er på en lite tillbakablick på vår lilla visit i Kina.

Efter en  mer eller mindre sømnløs natt, landade vi trøtta men glada i Beijing før bli guidade runt staden. Vår førsta anhalt var «Den førbjudna staden».- Dær møtte vi vår førsta kulturchock- toaletterna- nær jag kom in i ett bås visade det sig att toaletten var ett hål i marken, att det  inte fanns toapapper och att dørrarna inte gick att låsa… Førutom det var platsen en storslagen upplevelse som jag inte vill vara utan. Staden var ett stort område omgivet av en mur och vatten dær kejsaren bodde tillsammans med sina många fruar och annat folk område med massor av røda, guldiga och vackert utsmyckade byggnader. I Kina hann vi också æta på två fina kinesiska restauranger- somliga åt med pinnar medan andra var mindre tålmodiga. Visiten var ganska kort. -Men visst fick vi mersmak!

This slideshow requires JavaScript.

Japp efter den smakbiten av Jordens mest befolkade land fløg vi ivæg till Mongoliet. Dær har vi nu efter en god natts sømn upplevt Ulan Baatar. Vi:

– Åt på en fin væsterlændsk restaurang- otroligt gott tyckte jag
– Var på en ullbutik dær det fanns en massa mysiga tofflor och en massa annat
– Læste tillsammans i filipperbrevet 2, dær lyfte Ingvald fram delen om att vi ska ta hand om varandra før att Jesus givit oss så mycket kærlek
– Var på ungdomsklubb, den har vi mer att berætta om nån annan dag-

Men nu måste vi packa færdigt så att vi kan få sova minst 4,5 timmar innan vi flyger vidre till Khovd 🙂

Guds frid

/ Ida

Timelig bespisning

Etter å ha sittet trykket ned i et flysete tett inntil bursdagsbarn Kaja Varem Aardal i dengang innpå ni timer, er det kanhende naturlig å føle seg søvnig siden klokken også sakte men sikkert – etter at besetningen har klart å fikse det interne underholdningsanlegget og en derfor har sett sitt snitt til å se Harry Potter 7: del 1 og den noe eldre Skjønnheten og Udyret – har sneglet seg frem mot ett om natten norsk tid – som for øvrig også er den klokken undertegnedes kropp i skrivende stund fremdeles later til å operere etter. Som følge av denne nå mer og mer merkbare søvnigheten, er det også fristende å lene setet lett bakover, slå frem klaffene en finner behørig plassert ved siden av hodet, putte propper i ørene, og lukke igjen øynene for å ta seg en aldri så liten blund. En skal tross alt fortsette rett inn i sightseeing i Beijing straks etter landing rundt tre om natten norsk tid, (som for øvrig er lik ti på formiddagen her i byen) så det er jo fint å prøve å få i alle fall to timer søvn denne natten.

Men den gang ei! En knapp time senere merker jeg nemlig at noen dytter i meg, og pusher på meg et brett oppstablet med kniv og gaffel, en liten plastbeholder med mat, rundstykke, drikke og mer: til min (og min søvndrukne kropps) noe merkbare forfjamselse er lunsjen plutselig servert; omelett denne gangen. Noe overrumplet setter jeg meg opp der klokken to om natten og starter på måltidet. Og nå, rundt elleve timer senere, er kroppen min fremdeles helt i villrede om når på døgnet det er. Den norske klokken sier 12:51, men det er blitt mørkt ute, og snart er det leggetid i setet på flyet til Mongolias hovedstad Ulaanbaatar.

The man with the beard in sleeping mode.

 

/Sondre